Vårt uppdrag
Att dela Guds kärlek med de utsatta barnen på Nakurus gator så att det förlorade hoppet kan återvända och värdigheten återskapas, genom att hjälpa dem från gatan, rehabilitera dem och slutligen integrera dem i samhället igen.
Tomater!!
22 Juni 2010 21:03
Ingen kategori
Min livshistoria
18 Maj 2010 22:23
Ingen kategori
Jag heter Joel*. Jag är en pojke som fått gå igenom många svårigheter i mitt liv.Jag föddes här i Kenya, i Nyeri distrikt. När jag var bara en månad gammal dog min pappa och jag var ensam med min mamma och min storasyster. Det var då som livet började bli svårt, för min pappas bror tog vårt hus och vår åker. Min mamma kunde inte göra annat än att lämna mig och min syster hos vår mormor. Jag var då fem år gammal.
Mormor tog mig till en förskola och jag hade det bra där. När jag gick i tvåan dog även min mamma. Jag kände mig mycket förvirrad och visste inte hur det skulle bli eller vad jag skulle göra. Min mammas bröder, alltså mina morbröder, började behandla mig illa och slå mig helt utan orsak. Så jag bestämde mig för att ge mig av till gatan. Jag var sju år då och tänkte att gatan måste vara den bästa platsen för mig, men jag hade fel. Livet på gatan var ett hårt liv. Jag var hungrig, saknade en plats att sova och blev jagad av polisen. Jag levde under stress och använde droger för att glömma mina problem. Men att använda droger var ingen lösning på mina problem på gatan.
När jag och några andra killar var på gatan träffade vi på några av personalen från Bethesda. De började prata med oss och sa att vi skulle gå till kyrkan där vi skulle få mat, och vatten för att tvätta våra kläder. Senare öppnades vägen för dem så att de kunde öppna ett rehabiliteringscenter för oss gatupojkar så att vi kunde komma dit och ”glömma” vårt gamla liv på gatan. Jag var en av dem som fick komma och på centret. Efter några dagar bestämde jag mig för att jag ville gå i skolan. Då fick jag flytta tillbaka hem till min mormor, för det fanns inte tillräckligt med platser på Bethesda, men jag fick allt jag behövde för att kunna börja skolan igen.
Men situationen hos min mormor hade inte förändrats, så jag sprang till slut tillbaka till gatan igen. Jag kämpade för att hitta en plats för mig där jag kunde fortsätta och avsluta min skolgång. Slutligen hittade jag ett barnhem där de kunde hjälpa mig tills jag slutat grundskolan. Och jag klarade min slutexamen! Sen fick jag också hjälp med skoluniform och skolavgiften för den första terminen på gymnasiet. Jag bodde i ett litet rum, men jag fick själv försöka få ihop pengar till hyran.
Mina problem började igen då och jag såg ingen annan utväg än att igen gå tillbaka till gatan. Där träffade jag ännu en gång några från Bethesda. Vi pratade och jag berättade för dem hur jag hade det. De tyckte att jag skulle komma tillbaka till dem. Så nu är jag där och jag hoppas att jag ska få möjlighet att fortsätta i skolan ytterligare en gång så att jag kan fortsätta att förändras och också så att jag kan hjälpa andra. Jag vet att Gud alltid finns där för varenda en av oss. Jag är mycket tacksam för alla som hjälp mig.
Hälsningar från Joel
*Joel heter egentligen något annat.
Tillägg av Sofia: Killen kommer att få hjälp av en sponsor via Bethesda. Vi hade inte planerat färdigt hur det skulle bli för honom när han skrev, så han visste inte det då. Han kommer att fortsätta på samma gymnasieskola som förut, men han kommer att bo på Bethesda och åka fram och tillbaka, nu när det regnar med matatu (minibuss) och annars genom att cykla. Vi önskar honom allt gott!
Seminarium på Midland
23 Februari 2010 19:08
Ingen kategori
Hej kära vänner!
Jag tackar Gud för att jag fått möjlighet att tjäna Honom och Hans barn. Ni är uppmuntrande supporters och en älskande familj för oss på
Gud arbetar genom er och det ni gör ärar Honom. Vi tackar Gud för det ni gör för Hans behövande barn. Nu har vi på
Jag kan med glädje berätta att Teresia föreläste för 25 socialarbetare på Midland Hotel tillsammans med Kevin Okemo. Som ni kan se på bilderna, så var Teresia och Kevin huvudtalare. De berättade om deras tid på gatan och deras erfarenheter från rehabiliteringstiden för alla socialarbetarna som var där.
Det var verkligen en välsignelse för
Tillsammans får vi prisa Gud för Hans kärlek och glädje. Och tillsammans i Jesu namn får vi tjäna honom och varandra!
Jag önskar er Guds välsignelse.
Kissinger